Lagar och bestämmelser

Fallskydd är att skydda en person att falla från en högre nivå till en lägre nivå, och är lika viktig under marknivå som över marknivå. Arbete får inte utföras utan fallskydd vid arbete på höjder från 2 meter eller där fallrisk föreligger, t.ex. vid byggnads- och anläggningsarbeten eller vid snöskottning. De lagar och direktiv som reglerar arbete där personer är skyldiga att bära personlig fallskyddsutrustning är följande:

Det europeiska direktivet, 89/656/EEC är grunden till den svenska lagstiftningen som regleras av nedanstående lagar.

AFS 2001:1 där det framkommer att arbetsgivaren är skyldig att skydda arbetstagare mot skada genom fall.

AFS 2001:3 där det framkommer att arbetsgivaren skall tillgodose utrustning och utbildning om personlig skyddsutrustning.

AFS 2001:1 reglerar också att arbetsgivaren gör riskanalyser och arbetsmiljöplaner. Glöm ej räddnings- och evakueringsplaner.

Arbetstagaren är enligt arbetsmiljölagen i sin tur skyldig att använda utrustningen och följa de instruktioner som arbetsgivaren ger.

All fallskyddsutrustning måste vara CE-märkt, det visar att produkten uppfyller de grundläggande säkerhetskraven i ett eller flera EU-direktiv.

Fallskyddsutrustning är dessutom Kategori III-klassad. Hit räknas personlig skyddsutrustning som ska skydda mot livsfara eller allvarlig bestående skada. Kategori III-utrustningar ska typkontrolleras, dessutom tillkommer tillverkningskontroll.

All utrustning skall besiktigas minst en (1) gång per år av behörig besiktningsman (Kompetent Person som är utbildad och godkänd av tillverkaren).